Genom sitt stora engagemang både inom föreningen och samhället blev Moa ett känt ansikte i Virserum. Hon mötte alla med ett stort leende och ett positivt bemötande. Hon blev snabbt en stor förebild både för de yngre samt även för de äldre. Moa hade stora visioner för hela föreningen där inget var omöjligt för henne och inga drömmar för stora. Föreningshjärtat pumpade ända ut i fingerspetsarna på Moa, under tuffa tider för föreningens A-lag gick Moa alltid på deras matcherna med mottot “Det är nu som de behöver oss som allra mest”. Detta ledord säger mycket om vem Moa var.

Moa älskade sitt Virserum men framför allt älskade hon Virumsvallen. Det var där hon ville vara, det var där hon hörde hemma. Hon ville att alla skulle känna samma glädje för idrotten som hon gjorde. Att vinna var inte det viktigast för Moa utan att så många som möjligt fick chansen att träna och spela i lag, känna samhörighet och glädje tillsammans var det allra viktigaste.

Moa Andersson lämnade oss hastigt och tragiskt den 11 mars 2017, hon blev endast 19 år gammal. Moa hade varit engagerad i VSGF hela sitt liv.